här kommer bot, här kommer bättring

 
Så händer det igen fast ännu mer drastiskt. Polisen kliver in i min lägenhet, läkaren skriver vårdintyg vid mitt bord, de läser min allra privataste ord på A4-arket på min säng, åker polisbil in till psykakuten och kvarhållning är ett faktum. Samarbetar knappast men gör inte motstånd, vet att jag är maktlös, saknar förmåga att ens kommunicera. Det blir injektioner och tysta hot om tvångsåtgärder. Jag skriver, berättar om exakt allt men de verkar inte lyssna. 
 
Spenderar större delen av min födelsdag bakom låsta dörrar, missar obligatoriska moment men får till sist permission. Äter biskvier, syster sover på min soffa, jag tar tabletterna de gett mig, morgonen därpå tar vi BMW:n tillbaka till sjukhuset. Han har jobbat natt, möter oss utanför avdelningen och åter igen frågar jag mig själv vad tusan jag skulle ha varit utan dem två.
 
Skulle kunna skriva mil om alla brister jag upplevt; dåligt bemötande, kränkande behandling, löften som inte hållts, utebliven information, uppskjutna besök, tveksam laglydnad. De fina mötena, orden, gesterna bleknar i jämförelse. 




namn
spara?

e-post


blogg


har du lärt dig att stå vid ditt ord?