låt mig gå i bitar

Det är mer än en månad sedan jag skrev här och så mycket har hänt fastän allting är som det alltid varit. Sist jag skrev var han ännu ett öppet sår men nu är jag inte bara över honom, jag känner förakt och jag vill bara att han ska lämna mig ifred och det är så skönt. Annars vet jag inte hur jag mår. Det är som om hela processen med honom satte mig ur balans, rubbade mitt sinnestillstånd totalt och jag har inte fallit tillbaka till den dy jag varit fast i i åratal. Jag mår bättre, jag gör verkligen det, men jag vet inte om det är synonymt med att jag är friskare. Har liksom bara hittat ett nytt sätt att vara rubbad på. Vet inte vet inte vet inte. Och kroppen säger ifrån. Fast vad är ens skillnaden? Allt är så annorlunda fastän ingenting har hänt.
 
 




namn
spara?

e-post


blogg


har du lärt dig att stå vid ditt ord?