1. Varenda cell i min kropp dör, förintas, slutar andas, blir till stjärndamm.

 

2. Varenda cell i min kropp blir hans för evigt och på riktigt. Och varenda cell i hans kropp blir min för evigt och på riktigt.

 

Det skrämmer mig att jag tvekar inför svaret, jag vet inte längre vad jag mest av allt vill. Och kanske är det tur att det som kallas verkligheten inte är så svart och vitt utan bara ett jävla tristesse, jag kommer aldrig behöva välja. Men vill ni veta något? Jag är redan där - jag är redan död och jag är redan hans. Men han är inte min och jag avskyr hur hoppet fortfarande lever.