n i h i l i s t e n
känsla av frihet tyngre än sorg
Orkade inte vänta ut min förkylning så stack ut och sprang. Gick apbra. Kände ingenting i halsen heller. Så blev jätteglad och jättepepp. Efter två tredjedelar börjar jag få svårt att andas, ögonen kliar och ansiktet börjar domna bort. Vet inte vad som utlöste det. Troligtvis mögel i skogen eller något.
 
Tillbringat två timmar på jouren med andningssvårigheter, svullet ansikte, sinnessjuk frossa, magont, illamående. Det var aldrig allvarligt. Jag var bra syresatt redan när jag kom dit och även om jag det kliade och kändes svullet i munnen så var det inte något. Det gick över ganska fort med hjälp av antihistamin, kortison och adrenalin. Men det var den största allergireaktion som jag minns att jag upplevt. 
 
Är trött och less. Fan. Jag vill inte ha det här. Precis när jag fått motivation så bara får jag en käftsmäll. Nej, kommer inte våga springa i skogen nu på någon vecka och förrän jag är helt frisk. Och kan inte springa på asfalt, för då får jag ont i knät. Plus att det här på riktigt sätter stopp för GMU. Jag vet att jag knappast skulle klara antagningen - men nu kommer jag inte ens bli kallad till antagningstestet. Grattis fan.
 
Ansiktet är fortfarande svullet. Och helt ärligt, så är jag mycket snyggare med svullet ansikte. Fortfarande jätteful såklart. Men mycket finare än annars. Ska sova. Får se om jag orkar till skolan imorgon.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress