värmen erövrar stan

 
Glömmer lätt, förtränger gärna, ignorerar nonchalerar dissociaserar. Alla gånger som jag varit elektricitet, glittrat som norrsken, haft socker i mina vener. Har kvävts så länge nu, äntligen kan jag andas, fylla lungorna med syre, syre som får lågorna att flamma upp igen, ger mig kraft ger mig eld ger mig liv. Det är svindlande att känna blodet fylla allt en trott varit dött, känna varenda nervfiber vibrera, att vara snabbare än speed. Låt det aldrig lämna mig, ta inte ifrån mig min äkta potential.




namn
spara?

e-post


blogg


har du lärt dig att stå vid ditt ord?