Jag marscherar mot så många klippkanter just nu. Luften är för syrefattig och tiden går för fort. Jag är döende nu, borde läggas in på hans avdelning. Han håller mitt hjärta vid liv men han har det i sin hand, han har hela makten. Om han tappar det, om han kramar det för hårt, om han river det i tusen bitar. Varenda nerv brinner. En månad. Tänk om det är allt jag har kvar?