Jag kan skriva om kravaller, om rosor och om hud. Berätta om elden, om socker och om tårar. Om lycka, om kärlek och om förlåtelse. Impulser, löften och insikt.

 

Siffror på handryggen.

Ben som inte längre bär.

Hjärtat som slår för fort.

Psyket som flippar ur.

 

Men jag kan inte skriva. Har fått skatter som är för stora för att beskrivas. Snälla, lev för dem.

 

 

Men det stannade inte där.

Mina läppar smakar fortfarande Speed.

Jag har spårat ur, det är ett sjukligt tillstånd.

Det är vackrare än alla nattens färger men det är sjukt och jag kommer krascha. Jagvetjagvetjagvet. Men jag bryr mig inte för jag är hög på livet och på mig själv och jag brinner som jag aldrig har brunnit och ingenting spelar någon roll. Jag lever och jag är på riktigt och jag går igång på alltalltallt. Kan inte fokusera kan inte sitta still men mitt huvud är så jävla vackert och vad spelar det då för roll om allt går åt helvete? Vad gör det om jag flippar ur helt, vad gör det om alla minnen bleknar, jag är så jävla lycklig.