det nya sverige är grymt och snålt och fult
Allt jag skriver känns så meningslöst, för innan jag hinner ta ett enda rosslande andetag så har texterna hunnit förlora sin relevans. Sist skrev jag att jag var stabil. Ha, vilket jävla skämt. Hinner inte ens tänka att det äntligen kanske är okej innan jag tappar all jäkla luft och på sekunder har paniken passerat och jag är tommare än någonsin.
Och snälla jävla vidriga land, kan vi inte vakna nu? Om inte det här får oss att falla isär tillräckligt så vet jag inte, för det är dags att falla i varandras armar nu. Kan vi inte ta det här på allvar nu? Håll hårt i era barn nu.
Jag vill inte mer.
