Ikväll gör det himla ont. Hela jävla världen gör så ont och alla mina sprickor är så tydliga. Mest gör det kanske ont, för att jag gång på gång inser hur jävla ensam jag är. Mest gör det kanske ont, för att jag gång på gång inser att jag inte har någonting.

 

Jag skriver inlägg efter inlägg, men allt hamnar i utkastet. Det är sånt där som är för vidrigt att skriva eller alldeles för patetiskt. Jag skriver sms och kommentarer, men allt hamnar i utkastet. Jag vill inte besvära någon, ingeningeningen vill ha mig. 

 

Men det är okej. För jag förtjänar den här ångesten så jävla mycket. Allt är bara mitt fel. Det är så.