i en värld byggd av män för männen

 
 
Jag har varit rätt förskonad från sviniga män. Även på gymmet, där det är typ 90% män de tider jag är där, så beter sig de allra flesta okej. Men igår blev jag cat called och snubben var så jäkla obehaglig. Jag ignorerade honom bara, orkade verkligen inte säga ifrån, gick därifrån när han inte fattade hinten. Och direkt började jag anklaga mig själv - och det är nog det som gör mig mest ledsen. 
 
Det räcker liksom inte att det finns män som tar sig rätten att trakassera kvinnor, det räcker liksom inte att det finns män som inte förstår när det är dags att backa, det räcker liksom inte att omgivningen så ofta ställer sig på männens sida - utan patriarkatet har indoktrinerat oss kvinnor i att det är vårat fel att vi blir utsatta, så jävla hårt att vi anklagar oss själva. Jag tänker direkt att jag borde ha sagt ifrån och att jag är patetisk som får en ångestattack, jag bara överdriver liksom. Kanske får jag skylla mig själv när jag tränar som ensam tjej klockan nio på kvällen. Jag blir arg på mig själv för att jag lät honom vinna genom att jag bara backade, jag blir arg för att jag låter det beröra mig. Men jag fattar ju, rent intellektuellt, att han var ett as och borde kastreras och att hans beteende inte berodde på mig och att det inte spelar någon som helst roll hur jag handlade.
 
Och det är klart att jag blir arg på honom också. Och på hans kompis. På samhället. På patriarkatet. Jag blir arg och jag inser allt mer hur jävla awesome jag och alla kvinnor är, hur starka vi är som fucking står ut. Jag är förbannad och jag orkar fler set pull-ups än någonsin förut. Jag blir förbannad på de två andra snubbarna också, de som antagligen såg det hela och som borde ha reagerat. Okej om de av någon anledning inte vill säga åt svinet, men de är fucking skyldiga att kolla om jag är ok. Jag blir ledsen för att män aldrig någonsin kommer förstå hur det känns att vara i den där positionen, att vara i ett sådant maktunderläge bara för att en har en fitta.
 
Jag tänker inte låta dem vinna, tänker inte låta dem skrämma mig, tänker beväpna mig med iskyla istället. Det gör mig inte stark; för det är inte svagt att bli rädd, det är inte svagt att backa. Jag är inte stark för att jag lägger det bakom mig; jag är stark för att jag är qvinna, jag är stark för att jag har pussy. Jag hatar inte män som grupp, jag hatar dem som individer. Jag misstror alla män djupt. De säger att jag generaliserar, men fuck it; det är självförsvar, det är livräddning.
 
 



rymdstorm.blogg.se

Men din pappa då? Kent? Jag hatar inte män, jag hatar inte kvinnor - jag hatar VISSA människor. Aldrig att jag skulle hata män för jag har en underbar pappa och vackraste Kent. Jag har bröder och jag har vänner. Jag har kollegor och gamla lärare. Jag hatar inte män och kommer aldrig att göra. Jag hatar män som gör andra illa, precis som jag hatar kvinnor som gör andra illa. Jag hatar människor som gör andra illa men jag kommer aldrig hata män. Inte när jag har min underbara pappa eller Kent.

Svar: Jag vet inte om jag var otydlig eller om du missförstod.
Det är klart som fan att jag inte vill hata människor, men jag har levt 19 år under förtryck av män och män fucking kväver mig. Jag väljer inte vad jag känner; jag känner hat och det är inte kul men det är nödvändigt, det är produktivt, det skyddar mig. Kul att du har underbara relationer med män, men typ 95% av alla mina kontakter med män har skadat mig. De män som skadar mig skadar mig för att de är män, de utnyttjar sin maktposition och sina privilegier, de skadar mig för att jag är kvinna. Givetvis kan kvinnor också skada mig, men aldrig på det sätt som män gör och aldrig pga att de är kvinnor.

Det är ganska irrelevant att prata om min pappa och om Kent - att hata någon innebär inte att en inte kan älska dem. Sry, men ganska fult att insinuera det. ALLA män förtrycker, långt ifrån alla gör det aktivt och/eller medvetet men ändock så förtrycker de kvinnor. Jag hatar inte män som grupp, jag känner helt enkelt inte hat gentemot en grupp människor bara för deras position i samhället (men skuldbelägger heller inte dem som gör det), jag känner mig rätt så likgiltig gentemot dem men jag ser deras makt och deras privilegier och anser att de, i egenskap av män, har skyldigheter. Jag känner inte hat mot Kent men jag inser att de förtrycker. Om jag haft anledning att hata dem så hade jag inte haft något problem att göra det samtidigt som jag älskar dem till döds. Att de (till skillnad från andra män i deras position) är feminister och faktiskt handlar feministiskt gör inte att de inte är förtryckare. Jag uppskattar det djupt men det är inget att hylla dem för.

Jag hatar män som ger mig en anledning till det (95% som sagt). Och snälla, antyd inte att en inte kan eller borde känna hat mot sin pappa. Kul att du har en underbar pappa - men jag har en pappa som i hög grad utnyttjar den makt han har i egenskap av man, han förtrycker mig (och andra) aktivt även om det inte är medvetet. Jag hatar honom djupt men jag älskar honom också.

Förlåt för jättelångt svar, ugh.
nihilisten

2015-10-10 | 14:42:32
http://rymdstorm.blogg.se/
J

Usch, känner igen mig så i att en skuldbelägger sig själv när en utsätts för sådant! Liksom trots att en vet att det inte är ens eget fel. Och att en liksom tycker att en överreagerar. Om en tycker att något är fel eller går över ens gräns, får ångest, tycker det är obehagligt så ÄR det ju det, ingen annan kan ju avgöra det!
Om du behöver prata så hojta bara! <3

Svar: Så sant. Tack fina du <3
nihilisten

2015-10-10 | 17:31:26
Anonym

Klart man kan hata sin pappa, inte det jag menar. Jag bara har inte samma tankesätt, jag hatar inte män bara för att det är män. Kanske låter konstigt enligt vissa men jag gör inte det. Själv har jag nog haft sämre möten med kvinnor än vad jag haft med män genom min barndom men det hör inte till diskussionen. Jag har lättare för män än vad jag har för kvinnor på grund av det och det är delvis därför jag inte förstår varför man hatar män. Varken min mamma eller pappa förtrycker men i detta fall så tycker jag min mamma utövar sin makt så som du nämner att männen utövar sin makt. Min pappa gör däremot inte det. Eftersom jag växt upp med denna bild är det kanske därför som jag känner som jag gör och för att jag haft fler besvärliga möten med kvinnor än med män då jag var liten. Sedan har det varit svårt med mamma och när jag var liten var jag nästan bara med min pappa. Det är väl därför jag känner som jag gör angående män och inte förstår varför man hatar män. Men självklart blir jag arg som fan på alla problem som finns i samhället och att män oftast har mer makt. Jag blir arg på alla normer och antydande som finns gällande manligt och kvinnligt, det syns väldigt tydligt på mitt jobb till exempel. Däremot kommer jag nog aldrig förstå mig på det här hatet mot män.

Svar: Grejen är att det handlar om strukturer. Män är strukturellt överordnade kvinnor. De besitter en makt som kvinnor aldrig kan få och de privilegieras enbart för att de är män. Män hatar kvinnor och kvinnohat dödar. Män är orsaken till oerhört många av de problem som finns. Det handlar inte om att män att jag hatar män "bara för att de är män" - jag hatar inte män för att det är kul eller för att jag tycker det är bra eller för att det är någon princip jag har - jag hatar män för den skada de gör. Att män rent personligt har skadat mig mer än kvinnor har egentligen ingenting med min position att göra. Även om jag hade haft sämre erfarenheter med kvinnor så hade jag hatat män. Jag hatar inte män för att individer har skadat mig som individ utan för det förtryck som de ständigt utövar mot mig och mot kvinnor över hela världen.
Om du vill så läs gärna: http://www.arsinoe.se/feminister-som-inte-hatar-man/ http://www.arsinoe.se/manshat-handlar-om-sjalvbevarelse/ http://www.arsinoe.se/manshat-ar-sjalvforsvar/
nihilisten

2015-10-11 | 22:46:06
Rebecca

Glömde visst signera kommentaren men tror du förstod att det var jag som var skribenten bakom den, haha

2015-10-11 | 22:46:48
http://rymdstorm.blogg.se
Anonym

Sorry men jag köper inte detta. Man kan hata de samhälleliga, kulturella, ekonomiska och sociala strukturer som i allra högsta grad gynnar männen. Men man kan inte hata män. Det är ungefär lika trångsynt och inbilskt som rasism eller nazism. Man kan hata individer, sexism, ovan nämnda, men man kan inte låta alla män stå till svars för andra mäns handlingar.
Jag står upp för jämlikheten mellan könen, frågar någon så svarar jag att jag är feminist. Men jag tycker att det låter väldigt kontraproduktivt att bemöta hat med mer hat, att bedöma män som grupp när vad vi egentligen vill är att sudda ut skiljeväggen mellan könen. För nej, alla män hatar inte, alla män droppar inte sexistiska kommentarer eller utöver kvinnovåld/förtryck. Det är snarare SAMHÄLLET, alltså de politiska reformer som (visserligen) män skapat för att gynna män, men vars moral inte längre kan stå för ett helt kön år 2015. Det är DOM vi hatar, inte män. Men såklart så ska det alltid finnas en extremvåg till varje rörelse...

Svar: Lol, du har uppenbarligen inte fattat alls vad jag menar.
nihilisten

2015-10-30 | 10:56:30

namn
spara?

e-post


blogg


har du lärt dig att stå vid ditt ord?