Det är officiellt vår nu, men alla gator består mest av blankis och både jag och hunden blir mest frustrerade, även om det är så himla fint att få se solen. Jag tentapluggar och stressar som tusan över framtiden. Gör mitt bästa för att fortsätta andas in och andas ut. Är så oerhört motiverad på träningen även om det är så himla jobbigt just nu (jag både tränar och äter för mycket men ändå för lite). Fast på måndagar är det alltid så mycket folk på gymmet och det ger mig bara ångest, så jag ska nog ge mig själv en till vilodag och läsa något annat än kurslitteratur i väntan på Criminal Minds.

 

 

Mitt självskadebeteende har ju minskat drastiskt och jag har inte riktigt kunnat förklara varför. Kan inte påstå att jag mår bättre eller har mindre ångest eller så. Men idag förstod jag varför - en sjukdom jag inte insett att jag haft har förvärrats. Dock är jag motiverad att ta tag i det även om det kanske innebär att mitt rispande återkommer. Jag orkar inte / vill inte / kan inte lösa min grundläggande problematik. Precis som att jag inte alls är friskare vad gäller äs. Men jag antar att det är skönt att kunna ha en liten makt över vilka symptom en uppvisar.