Har en komplettering och en tenta kvar, och det låter lite men det är så sjuuukt mycket och jag kan verkligen ingenting. Direkt efter denna kurs är slut (om jag klarar tentan alltså..) börjar nästa läsperiod. Är antagen till 175%, men jag lär hoppa av en kurs så jag läser 125% istället. Plus att jag verkligen måste ta tag i körkortet, har dragit ut på det alldeles för länge. Samtidigt stressar jag som vanligt sönder över framtiden. Jag kastar mest bort tid och känner pressen både av mig själv och från omgivningen, men samtidigt tror jag inte att jag skulle klara av att jobba eller plugga mer än jag gör eller plugga i en annan stad. Såjävlaunderbart. Måste börja söka sommarjobb snart också...

 

 

Och samhället tar livet av mig. Politiken och förtrycken. MÄNNISKORNA. Jag orkar inte med. Och jag ser verkligen ingen ljusning, jag bryr mig inte ens. Hoppashoppashoppas bara att MAD blir verklighet. Att den här jävla mänskligheten kan få ett jävla slut någon gång.

 

Och maten. Det är okej, under kontroll... Vikten står stilla och jag pendlar mellan att vilja gå ner och att tvinga i mig mat för att kunna bygga. Spegelbilden känns större än någonsin, men samtidigt har jag klarat min första strikta (supinerade) chin. Klarade inte alls av det när jag vägde 8 kg mindre!? Jag ska göra ett försök igen, att strukturera upp både träning och mat. Få ännu mer kontroll, sätta upp mål och kunna nå progression.