Så passerar en halv evighet igen, och jag har ändå ingenting nytt att berätta. Varit på massagekurs förvisso, och blev sjukt tänd på en grabb (fick aldrig massera honom dock, grät blod över det). Och skolan flyter på. Har anmält mig till tentorna och ligger faktiskt nästan i fas. Men jag inser allt mer hur meningslöst mitt pluggande är, att det inte tar mig någonstans och jag stressar sönder över sommaren och över hösten men intalar mig samtidigt att jag har all tid i världen. Träningen börjar äntligen gå framåt och därmed sjunker matångesten undan. Jag antar att kontrollbehovet är lika sjukligt som förut, men jag vill tro att mina ideal är friskare. Jag har kommit så jävla långt, men ändå ingenstans.