när verkligheten skakar och det flyter svart snö i ditt blod
Utan förvarning och utan förklaring så bara raserade jag. Den säkerhet som byggts upp föll sönder till stoft och jag blev ett skakande, darrande vrak. Jag drabbades av den första påtagliga depersonalisationen på väldigt länge, från ingenstans och det bara slog andan ur mig. Varit ångestladdad och dissociativ (mer än vanligt) sedan dess - fått ångestattacker och skadat. Håller mig flytande såklart, håller uppe fasaderna; jag antar att jag kommer återfå greppet.
Men fuck it, jag vill dö.
Men vem vill vara ensam?