Förstår inte varför det ska vara så jävla svårt att skriva någonting, får bara ångest och låter bli, fastän jag tror att jag behöver få skriva och liksom få utlopp för allting. Det är så himla mycket just nu. Ansökan till högskolan, sommarjobb, alkoholen, gymcrushen, skolan, ekonomin, dansen, fettet, manin, människor, ångesten, sommaren, politiken... jag är så himla stressad och mår så himla dåligt och förstår verkligen inte hur någonting av det här ska kunna lösa sig. Det finns dagar då jag inbillar mig att allt är bättre. Men jag har nog bara vant mig vid att vara sjuk.

 

Om vi ska vara lite positiva istället så börjar våren äntligen komma på allvar. Förvisso är det alldeles grått ute just nu och förvisso snöade det galet mycket en morgon - men gatorna är torra och gräset börjar komma fram och det är ljust klockan nio på kvällen! Det är hundhår precis överallt och odjuret verkar också ha vårkänslor. Jag klarade båda min tentor och äntligen har mina nya tåskor kommit. Marklyften har stått stilla (och backat) i månader men så testade jag en annan stil och drog ett PR. Rycken går framåt, har börjat våga lasta på vikt i böjen och bänken känns stabilare än någonsin och jag är verkligen oerhört taggad på träningen.